superdigital

Ok, jag har sett Robert Görl... Det var väl kanske lite tufft i alla fall. Men jag är ändå besviken. Vi tar det från början.

Jag vet inte hur jag lyckas nu för tiden, men jag är konstant försenad!? Idag lyckades jag igen. Som tur var hade Mattias lite sällskap, så han slapp att sitta och vänta på mig helt själv. Linda var ju med och underhöll honom medan jag... Ja, vad gjorde jag? Hur kunde jag bli sen? Hur är det möjligt? Jag fattar inte... Men tunnelbanan var ju lite sen, så det måste ju vara den. Det var i alla fall inte lika illa som när jag somnade på tuben och åkte alldeles för långt när jag skulle träffa Mattias, Peter och Pär. Eller är det Per. Jag vet faktiskt inte hur han svart sitt namn. Tills jag får reda på det kör vi Pär... Jag tror att det är så. Jag har ju 50-50, så det är säkert fel. Linda är i alla fall Pärs flickvän som är här på semester och överväger om hon skall flytta hit. Så var det med det.

Efter en trevlig lunch gick vi till FOPP! JAG SKULLE JU INTE GÅ DIT! Men nu gjorde vi det i alla fall. Kan man gå in där utan att köpa något? Nej, det är en omöjlighet. Jag köpte The Ataris (minns inte vad skivan heter, och den ligger i min väska, det är minst 2 meter dit...) och The Postal Service. Dansk Robert på jobbet spelade dem för mig. Det är tydligen sångaren från Deathcab For Cutie's hobby projekt. Väldigt bra. Och jag köpte en biografi om Depeche Mode också. Den var billig..

Efter det satte vi oss på en pub... Där satt vi bra länge. Vi väntade väl egentligen på Pär, men det var någon som hade hoppat framför tåget, så han blev sen. Vi drog vidare till Notting Hill och till klubben där Robert skulle spela.

En gång i månaden har Client sin egna klubb. Client är en duo, två tjejer i strikta "uniformer" som spelar rätt kool musik. De är signade av ingen mindre än Andy Fletcher i Depeche Mode. En gång i månaden har de sin egna klubb. Den heter Being Bolied. Lysande namn. Hela kvällen matades vi med A Split Second, Fad Gadget, Joy Divison, The Cure, Depeche Mode... Äh, ni fattar. Sedan gick det första bandet upp på scen. Julez och Ruby...



Jag har ingen aning om vad de hette, men live, där lät det rätt koolt. Jooo, jag kollade på hemsidan. De hette Capital-X. http://www.myspace.com/capitalxuk.

Hur det lät? Nja, det var väl kanske inte skitbäst, men det var ganska roligt live. Beskrivningen på Clients hemsida stämmer dock inte alls...

Sedan kom kvällens höjdare.



Luxxury... Skitcoolt band. Tjejen som lirade bas kom fram till mig och vi pratade lite. De är från San Diego och är här för att göra några gig. Detta var deras första spelning utomlands. Hon var skitcool. Synd att det blev ett så pissigt foto. Killen som sjöng, han var riktigt rolig att kolla på. Mycket bra liveband. Dessutom körde de en cover på I know there is something going on som var väldigt cool. Mattias gick fram till honom efter giget och köpte plattan. Jag ångrar lite att jag inte också gjorde det. Mattias påpekade att han var svensk och att det är en svensk artist (Frida) som gjorde låten med Phil Collins. Nah dude... She's from Norway! Det var hans svar, och det stämmer ju faktiskt. Han världens största Abbafan... Haha...
http://www.luxxury.com/

Jag såg att deras version, en pissig sådan på I know... finns på youtube.com. Sök bara på Luxxury så är det den det står "live in the studio".

Efter den adrenalin kicken (och efter att ha blivit tvingad att dansa med en full tjej som stod längst fram... Försökte förtvivlat att förklara "jag dansar aldrig nykter" men det var för döva öron...) satte vi oss ned och väntade på Robert. Nej, det blev inget med det... I stället dök ett blekt techno/pop wannabe gäng upp som hette... Inte var det det bande jag trodde i alla fall... Så här såg de ut i alla fall:



JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTETRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIIIIIIIGAAAAAAA! De gjorde en skitcover på Visions in blue som Ultravox gör sååå mycket bättre. Tysk ompa ompa stomp. Tänk Scooter fast sämre... Mycket sämre. Med skittråkga låtar och en ballad!!? Det var i alla fall midtempo. Det roligaste var väl när sångaren skulle försöka hoppa på scen och insåg att då skulle ha slå huvudet i taket. Fast de verkade ha mest fans på plats. Tänk, det kanske är jag som inte fattar något ändå! ;) Neeeeeeeeeej.. Så kan det ju inte vara.

Efter det närmade sig klockan halv tolv, och då måste han väl komma snart. Efter att ha suttit och lyssnat på en jävligt enformig låt, där någon verkade slå på pads lite då och då, vände jag mig mot scenen. Den var tom. Väldigt tom. Tjejen jag pratade med som lirade bas i Luxxury, hon hade sagt att Client också skulle spela... Coolt tänkte jag.. 10 minuter gick, och då tröttnade Mattias... Han gick bort till DJ båset. DÄR stod Robert Görl. Det var hans SKITTRÅKIGA ambient technoshit vi hade lyssnat på i 20 minuter. Det där var hans spelning. En av tjejerna i Client (båda var där) stod i båset, och Mattias frågade henne om de skulle spela. Nope, det var bara två DJ set kvar. Roberts och deras.

Då gick jag hem. Jag tog en taxi och tjurade hela vägen från Notting Hill till Perivae. Men å andra sida har jag ju i alla fall sett mannen, myten och legenden Robert Görl... DET är väl alltid nå't antar jag... ;)

Korrigering. Client är tydligen en trio nu för tiden. Det förklarar varför det var 3 tjejer som hade exakt likadana uniformer på sig. http://www.client-online.net/

Vi avslutar med en bild på Mattias. Tyvärr syns inte Robert Görl som satt precis bakom.