superdigital

Inte riktigt men nästan. :D

Den 20: november kl 17:40 föddes Noah. Mina flatmates son. Allt gick bra, även om det hela inte skedde helt utan komplikationer. Kanske inte direkt för mamman, men väl för pappan...

Jag har precis kommit hem från sjukhuset. Eanna och Sinead hämtade upp mig strax innan klockan sju för att vi skulle ut och äta, trodde jag... Men, jag misstänkte att något inte var som det skulle. Jag märkte aldrig att Josefin och Garrett lämnade huset i förmiddags, men jag hade inte sett dem på hela dagen.

Eanna kom och knackade på och grattulerade mig. Jag fattade inte varför till en början, men efter ett par minuter förstod jag vad som hade hänt.

Eanna berättade att Garrett hade skickat honom ett textmeddelande lite tidigare under dagen, där han berättade att han fått en son. Men, han hade stavat fel till sitt eget namn!!! Så stressad var han.

Väl framme vid sjukhuset i North Acton träffade vi Garrett som var mycket trött, men mycket lycklig. Allt hade gått bra, men Josefin skulle tydligen genomgå någon liten operation efter födseln. Han bad oss skaffa lite käk åt dem. Vi stack iväg för att skaffa lite mat, sedan ringde vi till honom och sade att vi var på väg. Vi väntade på parkeringen i 20 minuter, och undrade varför han inte hörde av sig. Då ringer telefonen. Det är en sjuksköterska som säger; "Ööh, vem är det jag talar med? Är det Josefin? Aha, ok, är ni goda vänner till Garrett? Är ni nära? Kom in, han har nämligen svimmat och slagit i huvudet!"

VA!? Vi rusade in med all mat, och ser 10 pers som lutar sig över Garrett som ligger utslagen på golvet... Han hade helt enkelt svimmat när han gått in in väggen. Bokstavligt talat. Efter en hel dag utan mat och en hel natt utan sömn, svimmade han helt enkelt! Nu har han ett stort jack i pannan.
Eanna var snabb och konstaterade att golvet i alla fall hade klarat sig!

 Medan hans fru låg redo för att få surgery, skickades Garrett in till akuten för att bli omplåstrad!!!! När vi kom in med honom på en bår, sade Eanna; "He just had his first kid!" Då skrattade alla åt stackars Garrett som låg utslagen med en blodig panna. Han blev limmad och sedan väntade vi på honom, medan de kollade att han var ok. Eanna fick hålla reda på hans telefoner och var mest oroad över vad han skulle säga om någon av deras föräldrar ringde. "Josefin kan inte prata just nu för hon skall opereras och Garrett, nja, han är på akuten... Barnet? Det vet jag inte vart det är..." Han kom fram till att om de ringde skulle han bara säga att "Nej, de sover... Alla tre!"

Han fick en hjärnskakning, men han är ok. Vi var mest oroliga över att han skulle få för sig att han skulle köra bil hem.

För att göra denna långa historia kort, alla tre mår bra, trots att både mamma och pappa fick stygn! ;)

Fatta vilka pikar han kommer att få på sin sons födelsedag... VARJE år!!!!! :D


Välkommen Noah... Jag skall lära dig allt jag kan... Och, det går nog ganska fort! ;)